Glad
Lyssnar mycket på Emmylou Harris nu. Hennes låt The Road har verkligen fastnat i hjärtat, det är nåt alldeles extra med den. Den handlar om Gram Parson som hon samarbetade med innan han dog i en överdos. Sorglig men så vacker låt.
Den får mig att tänka mycket på Anders och vad han betyder för mig. Han var min väg in i musiken. Från första dagen har han peppat och stöttat mig i mitt beslut. Han har lagt så mycket tid och hjärta i mina låtar att pengarna jag betalat blir småpengar i perspektivet.
Jag kommer ihåg när vi var och lyssnade på ett band han skulle producera under min första inspelningsvecka. De hade dragit mycket publik och var många musiker, hade så kul på scenen. Jag blev ledsen för jag kände mig så ensam i jämförelse. En liten singer songwriter som var tvungen att tro på sig själv där i början, eftersom det var upp till bara mig att bevisa någon slags potential.
Men han stod ut med lipandet och peppade på.
Om man ser till snubbar jag träffat genom åren finns det väl ingen som förstått mina "känslor" såpass som han har gjort, eftersom min musik är rå känsla. Det känns som att jag för första gången litar på en grabb, att han inte kommer svika mig och att han menar vad han säger. Han är rak och ärlig, inget överdrivet daltande med mig för att jag är tjej. Han känns som en bror, en like på något sätt. Vi har så himla roligt när vi producerar, båda utvecklas och jobbar hårt. En dag ska jag våga säga till honom vad han betyder för mig, kanske i en låt. Tills dess fortsätter jag bara vara rått glad över att han finns och att det här har funkat så himla bra. Att det verkar som att jag har lyckats bygga en relation till en kille, för en gångs skull, som jag inte sabbat.
Den är bra översten!
