Livet i ett nötskal

Jag erkänner: jag är en slags mänsklig receptor för lidande ute i världen.

Det ligger något slags västligt magiskt skimmer över julafton som jag glider längre och längre ifrån. Och jag tror att det inte är så trevligt att läsa om, för människor älskar verkligen julen. Kanske flest människor i kärnfamiljer och som har råd, som har pengar.

Jag önskar jag älskade julen lika mycket som när jag var liten men det går inte.

Det är en hysterisk dans utan dess like. Internethandel för över 8 miljarder i julklappar. Massproduktion och människor som äter mat tills svettpärlorna glimmar i pannan, samt något jag i och för sig inte har upplevt, men alkoholen som flödar.

Och julen verkar vara en av de traditioner man inte kan eller får ifrågasätta, för det är så heligt. Heligt heligt. Hade någon sagt något till mig för några år sedan, när jag också älskade julen, hade jag fnyst och bett dom sluta vara så tvärtemot. Inte röra våran jul, åk utomlands om du inte gillar det!

Men jag vet ju att det sitter barn i skolan precis innan jullovet börjar och har ont i magen, för de vet inte hur det ska bli med mamma eller pappa full i år igen. Det sitter föräldrar och skulle vilja ge sina barn allt på julafton men de kan inte och det gör såklart ont, att se sina barn säga tack för det lilla men ändå se besvikelsen.

Kyrkan, hårt belastad runt jul med människor som inte har råd med julklappar eller julmat. Hemlösa människor som kanske har firat jul en gång men får nöja sig med att vara en av de där utanför, de som inte får vara med. Nämner jag tredje världen nu så får jag onda ögat på mig.

Allt det där känner jag i min kropp och visst skulle jag vilja blockera allt, men som sagt, mänsklig receptor, tydliga energier.

Vad är det vi vill ha? Vad är det jag vill ha? Varför mår jag inte bra under julen?

Jag vill inte vara tvärtemot. Jag kan bara inte sluta tänka alla trasiga människor och önska att julen vore annorlunda, att det verkligen handlade om att ge, och inte bara i kärnfamiljen. Ge kärlek och kramar till alla. Free hugs.

En plan för nästa jul. Ria kanske. Kanske för att få slut på ontimagen i min kropp. Annorlunda och konstigt men nytt.

Imorgon ska jag jobba, 09-09 på julaftonsmorgon. Sen åker jag till Smedjebacken och träffar min familj jag tycker om och äter lite mat och sånt som en vanlig dag. Sen åker jag hem till min julbefriade lägenhet. På juldagen ska jag vara med Astrid, vi ska göra något roligt hon och jag. Kanske ut och dansa.
Det är så fruktansvärt skönt att Astrid bor i Borlänge nu :) vi har babblat i tre dagar i sträck och det kommer nog bli så hela januari också.