Lite lugnare inlägg :)
Jobbar helgen på boendet, blir bra det. På måndag har vi sistaaprilfest här och det kommer bli världens galej. I samband med det flyttar Markus in. Onsdag drar jag till Stockholm för två gig, ett på Nada och ett i en HifiButik.
Kanon! Solen skiner idag också, kan det bli bättre? Efter lunch ska jag på gymintroduktion för jag har kommit igång med styrketräningen, dunder.
Noteringar efter dagens gymmande
Har tappat mycket styrka i armar och axlar sen jag slutat jobba på lager och plocka kollin. Gör mig inte så mkt mer än att musklerna förvandlats till fett ^^ Slappt och "gött".
I övrigt har jag byggt ben/lår/rumpmuskler utav bara helvete verkar det som :) måste vara alla trappor upp i lyckholms! Brukade köra 73kg i benpress men pallade 100 idag. Göött!
Lummade runt och myste på styrkeavdelningen, blir mest stressad av tanken på konditionsträning så göttade ordentligt bland maskinerna och hantlarna istället - skönt!
Så jävla skönt att vara tbx på Actic! Känner mig hemma där. Nu jävlar. Inget stresstränande. Bara rehabträning! :)
Stress och sånt
Stress har varit ett så otydligt begrepp för mig. Har alltid förknippat det med aktiviteter och scheman, dvs, har man inte mycket på schemat och i kalendern så kan man ju omöjligt vara stressad. Det är väl därför jag inte fått särskilt mycket insikter om hur jag har haft det senaste åren, eftersom jag inte förstått vad det innebär.
Men nu har jag äntligen börjat se mitt mönster. Det märks så tydligt när jag gör saker, t.ex diskar eller städar. Äter. Kastar i mig maten, trots att jag inte har bråttom. Eller när jag aktivt försöker vila, vilket aldrig blir någon vila. Jag kanske ligger ner i två timmar men det mentala motståndet är såpass starkt att det inte händer ett dyft med kroppen.
Ibland kanske jag är ledig tre dagar i sträck men energinivån och spänningarna i kroppen är oförändrade när fjärde dagen kommer. För att jag är stressad. Och såhär har det ju varit i flera år. Jag är stressSJUK. Det där med sjukdomsinsikt är inte att underskatta faktiskt.. Medvetenheten om den är halva grejen. Vet man inte att man är sjuk kan man inte börja jobba på att bli frisk.
Jag är stresssjuk, har ett "monkeymind" utan dess like. Det är inga andra fel på mig. Jag har inga dödssjukdomar och ibland nojar jag över andra sjukdomar när jag egentligen bara är stressad. Kände förra veckan efter min spelning att jag inte orkade med det längre. Mensen var sen flera månader, och jag trodde jag fått PCOS, där fick det vara nog. När jag kom hem från spelningen fick jag mens. Jag hade alltså stressat sönder mig inför perioden med spelningar.
Där fick det vara nog som sagt. Nu räcker det. :) Nu räcker det verkligen. Från och med nu är det aktivt arbete, varje sekund, mot det här. Thomas som jag bor med stressade sig till en kronisk sjukdom, ME. Han har lagt ner allt i sitt liv nu, sitter bara hemma framför kaminen. Jag vill inte hamna där.
Så nu räcker det.
Har varit ledig torsdag, fredag, lördag och så idag. Det känns som jag har påbörjat det här förändringsarbetet nu. Det kan säkert ta lång tid att rehabilitera sig från långvarig negativ stress (minns när jag gick i gymnasiet och pulsen gick upp bara telefonen ringde) men jag inser själv också att det är just kampen mot tiden som jag måste lägga ner. Jag känner mig lite hoppfull ändå. Kroppen mår så gott när man ger upp för allt. Då får den äntligen vila.
Underbara dagar
I huvudstaden. Vill inte att de ska ta slut. Lyckligtvis har jag funnit mig tillrätta i musiken, och funnit Sebastian som tror på mig; vill jobba med mig så länge jag brinner för det. Imorgon åker vi tillbaks till göteborg. Till göteborg liksom. Där det fortsätter att hända. Igen och igen. Så länge jag brinner.
Jag lever äntligen det liv jag vill leva. Inte i hopplösheten och dimman, utan i en ljus värld, där pengar inte längre är det centrala, utan passionen, glädjen, tonerna och människorna man delar detta med.
Jag kommer inte ångra mig om 20 år utan jag kommer se tillbaks med värme i hjärtat på det här.
¤¤¤
Uppehåll idag verkar det som, skönt det, regnade när jag kom tillbaks till stan..
För han är liksom inte min typ. Han leker runt i konkurrensvärlden när det kommer till musik. Coola ljud och attityd före innerlighet. Det är inte musik för mig. Det är prestation.
Jag har fått behåring i ansiktet av jättekonstigt slag, en del skäggväxt (knäckande för självkänslan kan jag säga). Har även börjat lägga på mig bukfett i ökande mängd, samt inte haft mens sen jag slutade med p-piller i januari. Började googla som vanligt, och hamnade på ett tillstånd som heter PCOS. Blev ledsen, livet är redan rörigt som det är och jag vill inte dra på mig någon kronisk hormonobalans som bara ställer till det ännu mer.
Ringde en vårdcentral i närheten av mig för att få komma på provtagning. Kötid 5-8 veckor.. jag måste dessutom dit och skriva in mig först för att ens få boka ett besök..
Men --- funderade lite till och insåg att det faktiskt kan vara stressen som gör att kroppen beter sig såhär. Den där oförmågan att inte kunna stänga av omvärlden, mobilen, datorn, och inte kunna sova ordentligt på natten. Och den där förmågan att ta på sig andras problem och göra dom till min oro och ångest.
Och ja, det måste ju bli ändring på det här nu, måste styra upp min stress och ta kontroll över den. Måste börja omge mig med människor där konkurrens, prestation och duktighet inte är prio. Utan umgänget, hänget, livets kärna. Det blir skönt som fan när Markus flyttar in här, han verkar så lugn och trygg. Precis den vibrationen jag behöver i vardagen.
Sent igår kväll repade jag med David, jag är stolt över mig själv att jag lyckades göra det ur ett så neutralt läge. Har varit stressad över att jag varit så galen i tanken av honom också.
Vi sågs vid Scandinavium, gick till deras replokal och spelade mina låtar, och under kvällen valde jag att studera och läsa av honom istället för att dregla, eftersom det var första gången vi var ensamma med varandra. Huvud före hjärta liksom. Och tur var väl det.
För han är liksom inte min typ. Han leker runt i konkurrensvärlden när det kommer till musik. Coola ljud och attityd före innerlighet. Det är inte musik för mig. Det är prestation.
Jag tycker också det är jätteviktigt att göra ett bra framträdande och "kunna" sin grej. Men jag tappar bort mig helt när det börjar bli ytligt.
Kan ärligt säga att jag hellre sitter i en kyrka med tio pensionärer och sjunger för dom med hjärta, än står på en stor scen och gör en cool scenshow utan så att säga.
Så det var skönt att få klart för mig att jag och David inte synkar i musiken. Det låter superfint men känns ingenting typ.
Gött. Jag vet att min musiker väntar på mig därute någonstans..
+++
En helg med familjen. Balsam för själen! Nu ser jag fram emot sista april. Jag ska spela på min vårfest :) och jag får backup av ingen mindre än den vackra david. En väldigt viktig fest för mig. Inte för david utan för att det blir i samband med EP:n, plus att det blir som en "extra" inflyttningsfest. Mitt lyckholmshem betyder så mycket för mig. Min monica är i thailand då. Hade så gärna haft henne där. Men istället ska jag hjälpa fia betala halva hennes biljett så att hon kan komma ner. Skulle kännas så himla fint att ha någon av mina gamla vänner där just då, och som det ser ut nu så händer det.
~~~
Efter en kort Davidsväng är jag tillbaks på banan. Nog har jag insett saker efter dessa tre månaders celibat. Att jag faktiskt värnar om mig själv och mitt eget hjärta. Att vänner är viktigare än att cravea kärlek ifrån någon det skulle vara omättligt ifrån. Jag vill inte bli använd och jag vill inte använda någon för att stilla ett påhittat bekräftelsebehov. En ganska skön insikt. Att nästa gång jag träffar någon så kommer det vara på stabil grund. Bygga stabila relationer. Inte ligga runt. Inte kalla mig relationsanarkist.
Så prio ett i mitt liv just nu är fina vänskapsrelationer där det ges och tas. Allt annat för
Mig är bedrägerier måste jag erkänna. Natti
