Rädd
Jag har sett sanningen i vitögat och blir
HELT
Kollar mina facebookstatusar t.ex. ALLT handlar om hur duktig jag varit gällande ALLT. Massor av förskönanden om min egen tillvaro.
HELT
ÄRLIGT
RÄDD
för hur jag tror att jag måste bete mig. Speciellt efter att ha läst den här artikeln:
http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwww.dn.se%2Fnyheter%2Fvarlden%2Fmanga-facebookvanner-kan-tyda-pa-narcissism&h=KAQG_unAx
RÄDD
för hur jag tror att jag måste bete mig. Speciellt efter att ha läst den här artikeln:
http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwww.dn.se%2Fnyheter%2Fvarlden%2Fmanga-facebookvanner-kan-tyda-pa-narcissism&h=KAQG_unAx
Kollar mina facebookstatusar t.ex. ALLT handlar om hur duktig jag varit gällande ALLT. Massor av förskönanden om min egen tillvaro.
Varför gör jag såhär. VARFÖR!! När jag uppenbarligen själv mår så jävla dåligt av det.
Varför är det så viktigt att försöka måla upp en bild om hur PERFEKT jag och mitt liv är.
Är det inte att jag följer mina drömmar så är det att jag tränar, bor på det perfekta stället, äter rätt mat, eller något annat som är såpass viktigt och RÄTT att jag insett det före alla andra.
Varför är det så viktigt att försöka måla upp en bild om hur PERFEKT jag och mitt liv är.
Är det inte att jag följer mina drömmar så är det att jag tränar, bor på det perfekta stället, äter rätt mat, eller något annat som är såpass viktigt och RÄTT att jag insett det före alla andra.
Jag är inte intresserad av perfekta människor eller vänner inser jag nu. Jag hatar egentligen konkurrens för det är det som förgör och förstör människor idag i vårat samhälle. Det är det som driver oss till vansinne och plockar fram alla hetsande gastande jävlar i oss och som får oss att sitta där med vår ångest, vårat sockerätande, våran träningsnarkomani, arbetsnarkomani och våra tårar.
Jag vill inte se några resultat. Jag vill inte se hur duktiga vi är. Jag vill se hur mänskliga vi är och hur mycket vi är benägna att älska, oss själva och livet såpass mycket att vi tar avstånd från den här hetsen.
Jag måste göra det nu innan jag bryter ihop.
Lediga dagar finns det lust att blogga
Jajemen. Imorse när jag vaknade och göttade mig i ledighetskänslan så fick jag upp ett minne i kroppen, minnet av hur nice det är att få en riktig bamsekram från Max, systersonen. Nu börjar det kännas att det var längesen när man längtar efter den där kramen. Om 5-6 veckor åker jag uppåt mot dalarna igen =) alldeles för lång tid egentligen men det förtränger jag. Får typ ont i hjärtat också när jag inser hur mycket mer Max antagligen kan prata också (jag måste börja ringa lite oftare så jag får höra) och Theodor kryper runt som en riktig vilding.
har göttat mig utomhus idag, snörade på mig joggingskorna och tog en joggingtur/blandat med PW, orkar inte springa mer än en kvart konstant. Det mådde jag bra av =) gick vilse i skogen också. Mest var det solen som gjorde gott, vi har haft riktigt varmt här, 18-20 grader mot solväggarna.
Imorgon är jag också ledig, kalasskönt. Ska stuva in mina flyttkartonger i förråden, de har stått framme i stora vardagsrummet ända sen januari. Fint det!
Fin dag i solen
Precis när jag känner att omständigheterna är jättesvindlande och de jag älskar för långt bort så dyker Christina upp som en riktig kärleksängel. Förstår precis hur osäker jag känner mig och hur mycket jag behöver vänner och lojalitet i en sån här situation. Först undrade jag om Sebastian hade anställt henne, haha. Sen inser jag att det bara är meningen att man ska träffa vissa människor en viss tid i livet.
Det känns som att jag är i början av något tokigt fint och stort men samtidigt jätteskrämmande. Jag är påväg in i en ny kreativ riktning i livet och liksom ett nyskapande av den jag är, vad jag tror på, mina drömmar och mål. Påväg mot min framtid. Och samtidigt som det är så himla kul och precis vad jag längtat efter och önskat är det ett viktigt moment att klara av eftersom jag uppenbarligen känner att jag inte kan prestera något på andra områden i livet just nu.
Senast idag blev jag påmind om hur jobbigt jag har det med studier och att det känns som att jag aldrig kommer kunna lära mig något på ett konventionellt sätt där man har en lärare och regelbundet gör uppgifter som någon annan formulerar åt en. Då kanske någon menar att man aldrig ska säga aldrig och att man inte får ge upp och så vidare men; Jag har försökt läsa kurser på högskolan sammanlagt fyra gånger nu. Jag har inte slutfört en enda trots att alla kurserna har varit ämnen jag brunnit för och verkligen älskat. Den känslan av värdelöshet är svår att toppa. Att hjärnan bara inte orkar.
Det där med att vara sig själv och känna trygghet inför en oviss, säkert underbar men osäker framtid hade varit perfekt att kunna hämta ur ett förhållande just nu men jag har inget. Så därför blir de människor som förstår hur jag känner extra viktiga just nu. Konflikter och relationstrams och allt annat hamnar liksom i periferin. Framtiden är nu och allt är underbart samtidigt som stort. Bara att kämpa på.
Senaste veckan
Var brutal!! Jobbade 55h och sov desto mindre. Men det är sådär när man är timvikarie, stressen över att aldrig veta hur mkt man får jobba resten av månaden. Så man bokar upp sig på en massa pass bara för att safe'a.
Jag är inte intresserad av arbetsnarkomani i övrigt, tycker generellt att min hälsa är viktigare. Men denna vecka var jag tvungen. Jobbade ihop till hyra och skulder för maj månad. I April ska jag försöka ha is i magen och sprida ut jobbdagarna över månaden (hah, som om man kan försöka styra över när bemanningen ringer..men).
Överlag är jag duktiga flickors motsats nu för tiden. Jobba/plugga/träna i veckorna och gå på fest och knulla på helgen.. njae, det funkar inte alls. Konditionen är ur spel och jag får ta varje dag som den kommer beroende på väder, vind och andra faktorer, kyla ner magen med is varje dag. Jag har inte legat sen januari månad och lusten är därefter.
Musiken är det enda jag kan hålla fast vid. Och så trivs jag rätt bra hemma nu när Carlos har blivit uppsagd :)
APRIL, HERE I COME:
31 mars: videoinspelning
1 april: videoinspelning.
2-3 april: jobb boendet
6-8 april, påskhelgen: inte råd att åka till dalarna . stana hema eta mat.
10 april: jobb boendet
12 april: officiell releasefest parken, spelning
13 april: spelning parken, hi-fi-klubben
16 april: spelning sthlm, hotellbaren
17 april: möte med en legendar i branschen, sthlm
18 april: sthlm
19 april hem, sthlm
30 april: VÅRFEST
Nämen nuusååh!
Känner att jag vill dra igång det här bloggandet igen, tycker själv det är så nice att läsa bloggar så jag bidrar gärna till bloggosfären.
Vad gött det var att träffa brorsa nummer 2 i Smedjebacken, hängde en hel del med honom. Vi gick en promenad genom hela byn på söndagförmiddagen. På kvällen åkte vi till mormor som bjöd på mat trots att det var HON som skulle fylla år. Måndagen repade jag med Johan på dagen, på kvällen kom Tony. Tisdagen åkte jag hem!
Blev inte till att träffa syskonbarnen något :/ har saknat dom och de växer på utav bare Fan, man vill inte missa det. Men jag planerar att åka upp till Mumsidors födelsedag i maj så jag ser fram emot det.
Efter att jag blivit introducerad två veckor på lagret har jag inte varit där en enda dag. Jag har inte velat. Spyr på det. Deras upplägg på kontakten med bemanningspersonalen kan sammanfattas såhär som i ett litet brev till dom:
Hallå där ___.
Om jag har förstått det rätt så blev vi livegna någon gång efter 1700-talet. Det känns lite som att det är dags för er, era avkväden, att hyra in läskunnig personal och ta en titt i historieboken.
Jag lovar att det inte krävs en akademiker för detta. Varför inte slå två flugor i en smäll - vi ger sommarjobb till Olle, 12 år, att läsa några kapitel ur "Levande historia" varje dag för er. Kanske i skuggan under något träd vi förhoppningsvis kan hitta utanför erat fängelse till arbetsplats. Ring mig när ni tagit er igenom kapitlena som handlar om feodaltiden så kan vi konstatera tillsammans att vi befinner oss i ett annat århundrade nu, och att relationen Herre - Slav känns lite för jävla ringrostig.
Fram tills att ni läst igen grundskolekompetens vill jag inte att ni ringer mig samma dag ni behöver personal, med hot om att sluta ringa om jag inte ställer upp, utan försöker lägga upp någon form av taktik för hur ni inte ska få er personal att vilja maxa och köra över er med trucken.
Med vänliga hälsningar.
Om jag har förstått det rätt så blev vi livegna någon gång efter 1700-talet. Det känns lite som att det är dags för er, era avkväden, att hyra in läskunnig personal och ta en titt i historieboken.
Jag lovar att det inte krävs en akademiker för detta. Varför inte slå två flugor i en smäll - vi ger sommarjobb till Olle, 12 år, att läsa några kapitel ur "Levande historia" varje dag för er. Kanske i skuggan under något träd vi förhoppningsvis kan hitta utanför erat fängelse till arbetsplats. Ring mig när ni tagit er igenom kapitlena som handlar om feodaltiden så kan vi konstatera tillsammans att vi befinner oss i ett annat århundrade nu, och att relationen Herre - Slav känns lite för jävla ringrostig.
Fram tills att ni läst igen grundskolekompetens vill jag inte att ni ringer mig samma dag ni behöver personal, med hot om att sluta ringa om jag inte ställer upp, utan försöker lägga upp någon form av taktik för hur ni inte ska få er personal att vilja maxa och köra över er med trucken.
Med vänliga hälsningar.
Detta lager ringer enbart in folk samma dag och jag mår dåligt som fan utav det. Dels för att man inte kan planera sina dagar då, men också för att man indirekt blir ratad av dom om man säger nej för många gånger. Själva lagret i sig är inte heller trevligt. 75% utlänningar varav minst hälften verkar vara kriminella män i min ålder och uppåt. Under en arbetsdag kan jag förvänta mig en massa uppläxningar och otrevliga blickar. På lagret finns inga fönster och inget dagsljus.
Jag har insett att hela miljön är EXAKT som ett jävla fängelse. Jag __pallar__ inte. Jag sliter fan hellre i vården och i skolan än befinner mig på ett sånt ställe igen. Spelar ingen roll att man snittar grymt mycket högre peng i industrin. Jag bryr mig inte. Såpass mycket tycker jag om mig själv att jag inte utsätter mig för en massa skit i onödan.
NÄMEN OJDÅ! EN jävla massa gnäll blev det nu. Jag ska helt enkelt se till att skaffa mig andra extrajobb :)
Fick massa fina kläder idag :)
Hejsan SVEJSAN
Härreguu va de ek' tomt härda!
Längesen jag skrev verkligen. Men det känns ganska skönt, som att behovet att försöka övertyga mig själv om saker genom att blogga om det har försvunnit. Nu händer saker istället och alla vet vad som händer, behövs inte tjötas om det.
Idag var i alla fall moster på besök i metropolen Gbg. Trevligt! Vi tog en fika, jag, hon, lillbrorsan + tjej som också är här just nu. Lite senare såg jag Simon och Julia på "Friends with Benefits". Enligt mig en klyschig knullblaska och inget mer, URSÄKTA mitt burdusa språk men jag hade faktiskt förhoppningar på den filmen.
I övrigt är jag trött som ett svin eftersom jag sovit 4 timmar natten till idag och bättre blir det väl inte inatt om datorn ska vara på såhär. Ska upp vid 05.15 :/. Men men, sista jobbdagen innan Dalarna :)
