Röv.


Röv. Rööööv. Kom igen..
vill vara 14 år igen och fast på Bergaskolan. Stå på skolgårdens blöta asfalt bland cigarettfimpar och beskåda mina Marilynmålningar genom glasdörrarna. Undra om det gula teglet alltid kommer vara gult. Gå genom E-gången in på bildlektion för att sedan sitta kvar alldeles för länge i Kerstins fristad. Så begränsat, så fritt.

Vuxenlivet kväver mig just nu.
Vad ska det egentligen bli av mig? Vart ska jag egentligen höra hemma? Varför kan jag aldrig få hitta hem?

Är det små slumpar som ska få bestämma vart man hamnar och blir kvar, och slutligen trivs? Är det kärleken till en annan människa?

Jag hade eller har slutligen bestämt mig för vad jag ska läsa på universitetet och jag har goda chanser att komma in. Varför ska det vara så långt kvar? Varför ska jag när jag precis har hittat boende, betalat och slitit multum för en flytt, bli utkickad?

Ska livet bara vara fyllt av en massa tyngder undrar jag?

Där sprack det

Hon ska ha tillbaks sitt boende. Jag måste hitta nytt inom tre månader.
Jag är inte gjord för svennelivet va? Det verkar ju aldrig funka.

Projekt uppryckning

Ja, faan. Nu är det dags.

Insåg att mörkret är en stor del av varför jag känner såhär. Handlar om hormonet melatonin, hjärnans sömnmedel, som produceras nattetid eller när vi befinner oss tillräckligt länge i mörkret. Jag måste ha varit tokfull på det de senaste dygnen. Jag ska försöka börja vara ute mer under dagarnas ljusa timmar och tända mer lampor hemma när det blir mörkt.

Ska dessutom köpa en ny kaffebryggare eftersom den gamla gick sönder i flytten. Har inte druckit kaffe mer än sporadiskt de senaste månaderna, haha, vilken grej! I Iran drack vi ju bara te.

Jag har inhandlat Omega-3, proteintillskott och fiber det senaste och kört igång med det idag. Det känns bra. Det som fattas nu är D-vitamin. Började även dagen idag med ett lätt gympass. Finns ingen mening att köra slut på sig från början. Handlar inte heller om att börja träna som en galning har jag insett.. utan att sova ordentligt och få frisk luft.

Ja shit vad det är grejer jag måste bryta i min livsstil. Som det här socker-salt-fett-ätandet som har gått runt sedan någon vecka innan Iran. Det är en ond och evil cirkel som är svår att bryta. Men optimist är jag. Slängde honungen idag, det sista som jag knarkat det senaste.

Har också bestämt mig att jag bara tänker sätta min fot i lagermiljöer om jag desperat måste. Jag avskyr de där jobben har jag insett efter ett år. Jobba så fort att du inte hinner tänka eller känna eller prata med dina arbetskamrater, det klarar man bara under en begränsad tid.

Dags att försöka söka lite andra extrajobb tills kursen börjar i januari (det blir pedagogik istället, har mer nytta av det i dietistyrket).

Jag tittar på lite bilder från när jag var pigg och energirik och känner att det är inte omöjligt att bli det igen. All it takes is some time!


Om någon vill läsa mer om årstidsbunden depression kan man göra det här.

Läst på facebook


"Jag dampa loss på en man i ca 35års åldern tidigare när jag var på affären ! Han trängde sig burdust in framför en gammal dam i typ 70-års åldern. Jag frågade om han ville ha numret till "im an addicted asshole that needs to learn Some fucking manners" el om han bara ville ha spö direkt. Han fick be damen tusen ggr om ursäkt o sen såg jag till så han ställde sig längst bak i kön !"

Nog för att hälften nog är sprunget ur en tonårig pojkes fantasi. Men att ens fantisera om såna här saker som gör att jag garvar tills jag får rökhosta ger pluspoäng, actually.

Obeskrivligt trött.

Trött och vikten går bara uppåt. 66 kg. Allt hänger ihop. Jag är trött, orkar inte träna, äter för att ta igen energi. Hur kan jag vara såhär trött? Är det för senaste årets intensiva arbete? Eller för D-vitaminbrist? Eller för depp? Mörkret? Ensamhet?
Jag försöker ta det lugnt i alla fall. Läsa lite böcker, vara ute minst en gång om dagen.
Så går det väl över.
Även inhandlat lite nytt proteinpulver från Svenskt kosttillskott. Det kanske kan få mig motiverad att komma igång med träningen igen.
Är mest den lusten jag saknar.

Har fått feber.

Tror det beror på skärsåret, det måste vara infekterat. Turligt nog verkar det vara slut på uppdraget genom proffice. Jag kommer nog inte orka gå till jobbet imorgon.
Just nu saknar jag min lillebror William. Han har varit min tröst och mitt hopp om framtiden under tiden jag kände mig sådär jävla ensam.
Han är väl också en bland några som kommer fortsätta älska mig oavsett vad jag gör för misstag och hur konstig jag än är.
Nä nu blev det för mycket feberyra. Det går över.

Jag längtar tills jag blir fattig igen.

Är rätt så trött i sinnet vill jag erkänna.
Det är ungefär ett år sedan jag flyttade ensam i Borlänge och började bygga attityd. Slutade så småningom gråta om kvällarna, älvbron var inte lika lockande och mina dagliga promenader byttes mot att åka bil fram och tillbaks från jobbet. Pengar på kontot. Grabbarna på lagret. Logistik. Packa, sortera, märka. Bra med stålar. Behövde inte tänka.

Pengar, pengar, pengar.

På senaste tiden har pengar börjat ge mig en väldig olust. Mest strävan att tjäna så mycket som möjligt får mig att må illa. Jag tror jag börjar bli deprimerad av att mitt jobb inte har någon annan mening än den 25:e.

Fy fan, helvete. Grinar typ. Vad jag längtar ut ifrån ställagen, lagerlukten och truckarna. Vill ligga och läsa hela nätterna, formulera tankar ord och meningar. Gå promenader och vara sann mot mig själv.. rannsaka. Sluta svära och irriteras, börja älska och uppskatta livet igen. Jag vill använda mitt hjärta och på det jobbet jag har nu finns ingen plats för det. Man är så trött när man kommer hem att det enda man gör är att äta och sova.

Jag önskar att skolan kunde börja i december men jag får tyvärr vänta till januari. Vill inte jobba på lager längre, känner mig färdig med det. Jag saknar känslan av att lära mig saker snarare än att se siffrorna öka på kontot. 25000 eller 2500, jag bryr mig inte, så länge jag slipper vara avstängd och tom.

Snart slipper jag dessa bojor.
Snart.

Inte dö i blodförgiftning.

Lagerjobb, miljön och arbetet, har sällan känts såhär uttröttande. Kom hem från jobbet 16.30. Gick och handlade. Tankade bilen.
Sex timmar senare panikförbereder jag resan och har någon slags orienteringstävling i min lägenhet. En pincett i taget och alla kläder utrivna på golvet.

Kommer sova för lite inatt. Höll på att börja grina nyss när jag bytte plåster på såret, blev ett ordentligt jack. Man ser köttet i fingret. Manisk som jag är började jag läsa på och förbereda mig inför att dö i blodförgiftning. Vakna med feber mitt i natten och inte hinna till akuten.
Ringde 1177 och fick höra från en uttråkad sjuksköterska som verkade titta på Samernas historia under 1900-talet samtidigt att såret nog inte blivit infekterat än, att jag skulle göra rent det och sätta på sårförband, och sen la vi på. Sen saknade jag mamma. Sen bestämde jag mig för att inte grina och gick och duschade med en hand.

Sen packade jag tandborsten. 

Åter till det där med att gå och lägga sig och inte dö i blodförgiftning. 

Jag är klar för helg.

Tänkte åka vid 06 imorgon. Hoppas på något bra i P3 under långa färden upp. Har tankat bilen och allt verkar okej. Ser mycket fram emot denna helg :)

Dagens horoskop gick inte att se förbi

Mitt i prick faktiskt, ur Metro. "Otillräckliga förberedelser kan kullkasta ett och annat för dig. Full fokusering är vad som gäller!" . Det är inför helgen.

Först och främst har hösten varit så späckad att jag inte haft tid att tänka på vinterdäck till Lillan, och jag måste åka upp till Dalarna imorgon kväll eller fredag morgon. Som tur är ska det vara över 6 plusgrader båda dygnen.
Bilen är ett dilemma som jag nästan löst, efter mycket ångest och kval. Huruvida jag skulle sälja henne eller ej pga att jag inte hade vinterdäck som dög (trodde jag). Eller om jag skulle ställa av henne till nästa sommar, och i såfall, vart?


Har kommit fram till ett beslut. Vinterdäcken som jag har duger tydligen ftf och ska sättas på i helgen av kusin. Har egentligen ingen anledning att sälja henne, för jag har pengar på banken och decemberhyran betald. Heltidsjobb fram till jul minst. Tre Dalarnaresor inplanerade där tåg kommer kosta minst lika mycket som att ta Lillemor. Dessutom gillar jag att köra bil, och att samåka. Så jag säljer henne inte. Hon får stå här nere i Göteborg bland villorna.


Jag måste flyttstäda hela helgen och jag mår rent ut sagt jävla dåligt när jag tänker på det. Göra ren i och bakom spis, torka och tvätta fönster, kalka av runt kranar, torka väggar och göra rent i och under badkar. Bland annat. En 8timmars arbetsdag om jag kör hårt. Sen köra ner till Göteborg söndag eftermiddag och dagen därpå inleda en stenhård 7-16vecka på DHL igen.


Men skitsamma, det blir julfest med ICA på lördag och jag ska dessutom hälsa på min familj, så jag är glad. Bara att ta tjuren vid hornen och fixa det som bör fixas. :)


Om ni inte visste det blev jag klippt av en fartkamera när jag körde flyttbilen ner till Gbg så jag undrar när bötern kommer hem i brevlådan. *det blir tyst. någon börjar långsamt klappa händer, som början till en applåd. någon annan stämmer in. spridda skurar handklapp som kommer tätare. till slut exploderar alla i en underbar och fantastisk applåd* .


Körde i 85 på en 70väg, kan räkna med minst 2500:- som ska halas ner i statskassan. Jag oroar mig dock mer för påminnelseavgiften som kanske ligger och väntar i Dalarna, för det var ju den adressen jag uppgav till hyrbilsfirman.

^^

Well vad säger man, inte första gången jag körde för fort *in their face*.


Är trött men har tvätt i maskinen och en dagens träning som måste utföras. Bara att kämpa på!

Imorgon börjar jag jobba!

Och det känns så kul :) dels för att jag gillar att jobba, samt för att rutiner är så skönt. Peppar och preppar! Har köpt spårvagnskort, hämtat ut mitt blåställ och tyckte det var skönt, byxorna var inte lika bekväma som Icas men collegetröjan hur skön som helst.

Det kommer ta mig ca 45 minuter att ta mgi till jobbet, mindre kul mindre kul - men, ett jobb är ett jobb, och på spårvagnen kanske man vaknar till lite.

Har omelett på spisen som ska bli matlåda till imorgon, Lars Winnerbäcks Daugava i högtalarna och snart ska jag tända ljus. Mysiga november!

In a moment of weakness

Eller bara lite känslosam. Har inte kramats på några dagar och blev att tänka på syrrans ungar. Älskar dem så mycket, de sprider så mycket glädje! Sann boost när man behöver bli lite uppiggad är att krama dem. Förhoppningsvis träffar jag dem nästa helg när jag åker hem för julfest med jobbet. Och så till jul då. Familjen har blivit viktig för mig på senare år. Konstigt då att jag flyttar 50 mil neråt landet.. men samtidigt vill jag leva loppan när jag är ung och dum, Göteborg är en perfekt stad för mig just nu. Hamnar nog i Dalarna igen om några år, i lugnet och tystnaden.

Nåväl, ska man summera början av den här flytten pekar allt annat i rätt riktning vad gällande det praktiska - jobb & ekonomi, boende och framtidsutsikter. Kollade VHS senaste statistik för intagningen i Gbg till dietistprogrammet HT11, lägsta intagningspoäng låg på 20,68 och jag har 20,9. Hoppas att ungjävlarna som går ut i vår inte är 100% Mvgbarn. :) Nästa intagning är HT12.

I övrigt längtar jag så jag spricker till 10-11 december, till nästa session i Nacksving. Kommer bli så himla himla kul!! Jag tror låten kommer bli så jäkla bra!! Väldigt få vill betala pengar för musik under 2000-talet och det är en svår nöt att knäcka men skitsamma. Jag gör det här för min egen skull och alla andra som gillar musiken får väl vara tacksamma över att jag satsar halva mitt årskapital på att spela in.

Gällande gymmandet och bilringen som ska bort går det bra. 63,4 kg vägde jag idag, -1.6 kg på fem dagar. Mest vätska som åkt bort hittills kan jag tro, men är glad över att jag kommit igång med träningsrutinen iaf. Längtar tills jag kan springa 5km igen utan att vara helt slut! Springa för mig är sann mental utrensning!

Tjipp a'hoooy

Numera Göteborgsbo

Bloggen har helt dött pga att jag tror ni ändå vet vad som händer i mitt liv och jag har inte haft behov att skriva. Men ändå :)

Nu har jag ju flyttat ner och installerat mig i Göteborg. Fick fin flytthjälp av Camilla, Anders och Simon i fredags. Och efter andra dygnet här känns det kanon. Jag har två jobbintervjuer inbokade, en idag och en imorgon (Proffice & Uniflex). I princip alla grejer är upppackade och jag saknar min familj, kommer sakna främst Shirins ungar, men jag trivs som fisken här i staden. Kan förhoppnignsvis hälsa på i Dalarna minst var tredje månad.
Igår tog jag en kvällspromenad med Alicia och det var sån lyx att verkligen kunna göra det. Att vi kan göra det när som helst!
Igår band jag även upp mig på ett årskort på Sportlife, tyckte det var ett fräscht gym och det låg nära mig. 299:- i månaden kändes mer än överkomligt. Har ju som bekant lagt på mig en hel del kilon de senaste månaderna (gått från 58kg till 65 på ett år) och min trivselvikt ligger inte riktigt här. Mest stussen och brösten som har växt, samt en del armmuskler, men tycker det känns lite drygt att flåsa när man går i trappor, kroppen hängde inte riktigt med i viktökningen.
Så en 2-3 kilo siktar jag nog allt på att gå ner.
Jag har även roliga grejjer inplanerade. Ska göra musikvideo till Take me home, samt spela in och arrangera upp den här låten: http://www.youtube.com/watch?v=7UpJLqyWRRM . Text & musik made by me. Känns skitkul! Förhoppningsvis kommer min Johan ner och lägger bas, då vet jag att det kommer bli hur grymt som helst :-) Det kommer kosta mig pengar det här men mkt troligt får jag ju jobb så då kan jag pröjsa.
Jaha, där tog det slut på grejer att skriva. Sitter i köket på Trädesgatan och det är morgon, hade en tidig tvätt-tid idag, 7-11. Efter det ska jag cykla in till Swedbank och be om ett nytt Visakort då jag råkade.. trampa.. på mitt gamla igår. Var nog ändå nice det, det var utslitet och några år gammalt.
Tänk att det som gick sönder i flytten var inte porslin eller något annat skört. Nej, det var Visakortet, ipodsladden och kaffekannan till bryggaren. Sån jäkla ironi. ^^

RSS 2.0