Livet i ett nötskal

Jag tänkte inte skriva någon årskrönika, för ni vet nog allt som har hänt redan. Men jag kan säga att 2010 tar jag farväl av med lättnad. Ett stormigt år med en mexicoresa, ett olyckligt hjärta jag försökte förtränga med träningsnarkomani och för lite mat, ångest i en tom höst och slutligen ett uppbrott. 

Försök att hitta tillbaks till vänner som jag sopat under mattan av dumhet, slöhet, ren dumhet. tack.

Det jag kan säga är att jag är stolt över mig, att jag flyttade och att jag tagit mig igenom en halv vinter, ensam, fast ändå inte ensam, med hjälp av vänner. Det är jag väldigt förvånad och lättad över. Att jag gjorde det. Tog ansvar för mig själv.. i Hönsarvet. Haha.

Någonting har jag lärt mig: får du ont i magen av att vara på en speciell plats, där du egentligen tror att du hör hemma? Varning. Du är på helt fel plats och i helt fel sammanhang. Lämna det i graven. Runt hörnet väntar massa glädje och kärlek och ny energi.

Och jag har planer. Jag ska lämna Borlänge, för jag vet att jag kommer skapa en massa glädje någon annanstans. Hjärtat längtar ut, bort ifrån den där trötta staden.

Jag har damp för jag är så trött, sov bara tre och en halv timme inatt. De senaste nätterna har jag sovit galet lite! Men jag ska göra något bra av den här kvällen, göra mig fin och dricka blåbärscider, för det är kvällen värd. Och det är Caroline värd, för henne har jag inte sett på ett tag!

Hejdå 2010 och hejdå till oss. Vi finns inte längre.
Hej 2011. I'm gonna get layed, that's for sure.