Okej. Andas djupt.

Jag har så himla lätt för att flyga iväg i tankarna så fort jag blir irriterad eller besviken. Blir rastlös och hamnar några millimeter från att ge upp. Ständigt nya kickar vill jag ha. Vet inte hur många gånger jag under den här hösten tänkt att det enklaste vore att köpa en biljett till latinamerika, sälja (den för visso lilla) skiten jag har och bara leva i en ryggsäck. Lämna bagaget här i Sverige och skapa ett nytt jag, radera allt det gamla.

Oftast slutar jag en hårsmån ifrån stupet och tänker: är det verkligen det här du vill Sara? Och så får jag lite frid, orkar lite till.

Jag kommer ju ingenvart genom att åka bort, har det visat sig. Vill aldrig engagera mig i något under längre tid. Det är lite för enkelt att fly. Och satt jag inte vilse i storstaden utomlands också? Fan. SUCK HELVETE.

Ledsen Ronja Rövardotter, här kommer ett ledset vinterskrik istället:
AAAAHHHHHHHH!!! :-(

Måste påminna mig hela tiden om att: det är egentligen inte "lugn och ro" jag behöver, utan jag behöver konfronteras med.. just det.. MIG SJÄLV! Hitta den j*vla tryggheten i mig själv, vart sitter den? Några centimeter hit, några dit? Kärnan, hallå? Den sitter inte i någon kille i alla fall, inte i någon annan världsdel, den sitter i MIG.

Har mycket kvar att jobba på/lära mig.. suck.
Men I keep going. Med er på min sida (tack).

Nu ska jag försöka sova igen.

Kommentarer
Postat av: Emelie

Tid är grejen. Och babysteps. Du vet ju precis vart du ska söka, som du skriver - i dig själv. Så gör som rubriken säger, ge dig själv ett break + ett par komplimanger så är det bara att köra igen!

2010-11-12 @ 07:52:24

Design by: Designbloggar

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0