Livet i ett nötskal

Jag sitter och tittar på bilder från i höstas när jag mådde som sämst. Jag tyckte såklart att jag var tjock och folk sa åt mig att inte gå ner mer i vikt. Jag hade ätit mindre i princip hela 2010 för att jag trodde vårat förhållande skulle bli bättre om jag bara blev mindre, smalare, bättre. Så kraschade allt när vi så gjorde slut och jag ville avsluta livet typ. Var övertygad om att jag aldrig skulle bli älskad igen. Att jag aldrig skulle älska någon igen..



Benranglet 2010 liksom, tjena bruden


Jag har växt en hel del, både fysiskt och psykiskt sen detta, haha :). Har insett att för att må bättre får man lägga den där biten åt sidan. Det där om att bli älskad eller inte av Den Där Personen. Det finns kanske inte någon för alla. Men det finns vänner för alla, och jag är så tacksam för att jag har er. Mina telefonräkningar är inte roliga att ha att göra med nu för tiden, vilket jag är nöjd över. Jag ringer när jag är ledsen, glad, uttråkad..ni finns där. Och för det är jag så glad och tacksam.

+5kg sen september, bra jobbat. Jag mår mycket bättre nu, på alla sätt. :)