Livet i ett nötskal

Jag blir förbryllad över att kvinnor, istället för att ifrågasätta sin egen relation till män, samt att ifrågasätta hur män ser på dem och hur det påverkar deras självbild och självkänsla, (mäns syn på kvinnor), jag blir trött på att kvinnor hellre klättrar och knuffar på varandra.

Saker jag är trött på att uppleva:

- Smala/ underviktiga/ tränade tjejer som ser på tjejer med lite/mycket övervikt med avsmak.

- Överviktiga tjejer som ser på smala/ underviktiga/ tränade tjejer med avsmak och tänker att de är besatta, blåsta och dumma offer.

- Hälso/träningsbesatta tjejer som predikar att 8-10 timmar träning i veckan är "hälsosamt" och att de inte förstår varför alla inte tränar lika mycket.

- Folk som tjatar om BMI och normalvikt. Oavsett var de ligger på kurvan.

Ser man på det med lite distans inser man: allt det här vi håller på med, gör vi för att behaga våra män..

All den här energin tjejer lägger på att ifrågasätta andra tjejer tar fokuset helt bort ifrån män. Och hur skönt tycker inte våra män att detta är?

Det här är inte ett offensivt feministiskt inlägg, jag känner mig trygg i min relation till män för att jag vågade inse att det var det det handlade om, att jag var rädd för män, hur de såg på mig. Jag var rädd att inte duga för män helt enkelt, så jag använde mig av den klassiska försvarsgrejen, agg.

Vart jag vill komma är att jag inte tycker det är värt att lägga den här energin på att trycka ner varann. Bättre att vara stolt över sig precis som man är och vara stolt över resten av världens kvinnor också. För det är så vi kan konkurrera ut männen när det handlar om självförtroende, pondus och all annan form av makt :-)