Livet i ett nötskal

Sådär lätt kan det vara att gå vidare helt. Vill varken ha sympatier, goda råd eller medlidande. Här passar ett Karin Boye-citat om knoppar in och jag tänker inte skriva det.

Människor som anses friska och ha bra EQ och IQ är benägna att ta ansvar över sina egna känslor och ska likväl göra det. Det handlar varken om att vara cynisk eller bitter, bara att vara rationell i mitt fall. 11 månader efter att man gjort slut. Ja vi bodde ihop i 1,5 år. Ja det har varit mer konflikträdsla än vänskap på senare tid. Och ja det är naivt att tro man kan vara vänner.

Så nu har jag lärt mig något. Naivitet är verkligen lärorikt.

Nog om det. Färdiganalyserat. Jag kommer över det.. som sagt, inga sympatier.

Jag har köpt en inspirationsbok. En dagbok. 20 spänn i ormskinn, 3 sidor fyllda hittills. Känns otvunget och pressat.. vilket är bra.. behöver inte försöka övertyga mig om att jag har saker att leva för, för det har jag.

* Spela in en välgjord skiva som jag kan älska och vara stolt över senare i mitt liv.

* Åka till Iran.

* Bli bra på löpning igen.

Alla målen känns fullt realistiska och i nivå med vad jag klarar av som 21,5 år gammal. Löpningen känns inte lika viktig som 2010 när jag desperat behövde ha kontroll över något, utan mer som en rolig grej, och för att fysisk styrka är psykisk.

Idag har jag bokat besiktning för bilen och fixat nytt pass som kommer inom några dagar. Tränade sen med Emma och åkte direkt till jobbet efter det.

Morgondagen ser väldigt lugn ut, börjar jobb 16.45 och innan det vet ingen vad jag ska göra. Kanske bara ligger och blundar ett tag, för att det är skönt.

FINT ELLER ! Dags att återgå till klacksparktjejen. Skjutit i vikten ordentligt har jag gjort också, är uppe i 64,5 kilo nu och jag fattar inte hur fan det kan gå så fort uppåt, haha. Men jag bryr mig inte. Känner mig helt trygg i mig själv nu.