Lediga torsdag
Jag skrev igår på facebook att jag var jäkligt förälskad. Men jag undrar nu om det bara var något desperat försök att övertyga mig själv.
Inatt gav jag det ett sista försök, jag sov hos honom. Men så fort jag kommer i närheten av honom så börjar han skruva på sig, sucka oroligt och liksom slänga med händerna. För att sedan bli helt lugn i en minut, sen börjar det om. Det intima livet är inte heller särskilt bra.
Just nu känns det bara övermäktigt att försöka vara tillsammans med någon som har den diagnos jag tror att det är, trots att han är jättefin och mysig i övrigt.
Fan. Vad fan! Men jag kan liksom inte försöka tvinga mig själv. Och jag kan inte lösa någons problem. Ååååååååååhhh jävla skit fan! Men så blri det väl när man längtar så mycket efter att vara med någon. Då inbillar man sig och håller på.
Nej. Det blir väl bra att jag flyttar som jag tänkt från början. Idag ska jag åka till Smedjebacken.
Kommentarer
Trackback
