Livet i ett nötskal

Jag är ledig fram till måndag kl 05.00 då helvetesveckan börjar. 48 timmars jobb på lagret, och på det, 24 förväntade timmars jobb på festivalen. Så mycket måste man jobba för att få ett festivalpass. Det sorgliga är att jag inte ens kommer ha tid att gå på festivalen, så jag undrar varför jag måste jobba så mycket gratis.

På fredagen har jag i alla fall tänkt dricka alkohol i ett försök att rehabilitera mig själv från kollin, namnunderskrifter och uppstigning 03.30. Om jag inte nämnt det kommer även min gamle vän Simon att bo hos mig under hela festivalveckan. Mao, eventuellt att jag redan fixat någon som kommer ringa akuten åt mig när jag sitter med nallen i famnen och mantrar att jag bara vill komma hem/att mamma-pappa ska hitta mig. Psykbrytet med andra ord.

Alla går och ser fram emot festivalveckan och sorgliga jag vill bara att den ska vara över. Meeeen.. ser i alla fall fram emot att träffa lite gott folk som återvänder till live-long town.

Snusfri en vecka btw. Härligt! Nu ska jag åka till gymmet och cykla bort den här emodagen. Tänk om man hade någon att vara kär i liksom. Ja tänk om! Inte som att det händer så mycket bara genom att man tänker på det.