Livet i ett nötskal -

Röv.

Röv. Rööööv. Kom igen..

vill vara 14 år igen och fast på Bergaskolan. Stå på skolgårdens blöta asfalt bland cigarettfimpar och beskåda mina Marilynmålningar genom glasdörrarna. Undra om det gula teglet alltid kommer vara gult. Gå genom E-gången in på bildlektion för att sedan sitta kvar alldeles för länge i Kerstins fristad. Så begränsat, så fritt.

Vuxenlivet kväver mig just nu.

Vad ska det egentligen bli av mig? Vart ska jag egentligen höra hemma? Varför kan jag aldrig få hitta hem?

Är det små slumpar som ska få bestämma vart man hamnar och blir kvar, och slutligen trivs? Är det kärleken till en annan människa?

Jag hade eller har slutligen bestämt mig för vad jag ska läsa på universitetet och jag har goda chanser att komma in. Varför ska det vara så långt kvar? Varför ska jag när jag precis har hittat boende, betalat och slitit multum för en flytt, bli utkickad?

Ska livet bara vara fyllt av en massa tyngder undrar jag?

2011-11-30 @ 21:27:27 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Camilla

Vuxenlivet suger ibland (ofta). Jag sitter med ett jobb som ger mig typ 5 timmar i veckan (knappt) och har av minst 25 sökta jobb inte fått komma på en enda intervju. Jag har flera års csnskulder i bagaget, en kandidatexamen och vet fortfarande inte vad jag vill bli.

Men... på något sätt har jag humöret uppe. Kanske för att jag gräver ner mig i ideella engagemang och inte hinner tänka på hur jag egentligen har det. Kanske för att jag trivs där jag bor nu och har en fin karl att dela livet med.

Jag vet inte. Är vilsen men... försöker förtränga det tror jag. Skjuta bort tankarna som bara känns jobbiga och istället bara leva på och hoppas att det löser sig.

Jag håller höger tumme för att det löser sig för dig och det snarast vart än vinden för dig!

2011-12-01 @ 14:40:55

Trackback