like the branch
Precis kommit hem från avslutningsmiddag med Ica.. ja tårarna rinner som e flodsvåg..varför kan inget vara för evigt? men det är väl livet.. jag har iaf fått berättat för människor vad jag egentligen känner föfr dom..även människor som har barn, fru och hela faderullan.ja bryr mig inte..
Kommer lämna denna stad och tycker ändå d e jobbigt å få höra att man kommer bli saknad.. massa oväntade positiva saker som bara skär i hjärtat..hatar att jag lämnar igen..men jag måste ju..går ju inte att hanka sig fram såhär..
aja..ringde tony på hemvägen å bara grät å grät.. när ska jag någonsin göra rätt? Jaja..spela roll..nu har jag tagit mitt beslut..bara att hålla huvudet högt..det är sant..finns inge annat å göra åt saken,..kommer vl gråta mig till sömns
Kommentarer
Trackback
