Dags för en uppdatering

Ja det blir ju rätt sällan.. livet är så spännande nu för tiden :) Ni vet väl också via facebook som händer så.
Torsdag: P4, städning, Hängmattan. Efterfest i kollektivet.
Fredag: Bakis, promenad, studentradion. Filmmys med Carlos (vi är sams och fina vänner nu).
Lördag: Promenad, vin, halloumi, ockuperade huset, spelning. Träffade Tobias.
Söndag (idag): Möte med Tobias om musikvideoinspelning.

Det var hur tur som helst att jag inte bangade spelningen i huset, annars hade jag aldrig träffat den grabben. Gäller att ha något projekt hela tiden, litet eller stort med Sara Y-musiken, vara igång nu för jag tror att snart händer det, snart smäller det och jag blir antingen signad eller uppmärksammad. Har is i magen och börjar jobba mer seriöst med det hela/ta det mer seriöst.

Imorgon ska jag dock göra något ännu mer verklighetsförankrat, provjobba första dagen på boendet för flerfunktonshindrade. Spännande ska det bli, och gött med cash.

Sitter och lyssnar på "Heroine" nu och fylls av en sån stark melankoli.. ett vemod utan dess like. Detta verk på 4:44 minuter är egentligen hela känslan jag hade under Nacksvingdagarna, sista veckan i september. Kylan som började tränga sig in under kläderna, sommaren som dog, kalla luften som gjorde ont i lungorna. En varm stad, Göteborg, som fortfarande var främmande. Jag föll in i ett oundvikligt mellanläge, tomrum.

Mina år i Borlänge som dog. juni 2009 - november 2011. Den där vetskapen jag hade om att jag lämnade något bakom mig som jag aldrig någonsin skulle återvända till. All min strävan att försöka få tillbaks Tomas. Allt bara dog och jag gav upp. David som la elgitarr på låten och trots att det var fina toner så skar de i hjärtat och bekräftade mitt döda förflutna ännu mer. Dödsångesten när veckan var över och jag tackade ja till lägenheten. De tysta älvravinerna vid Åsgatan. Riksväg 50 i morgonskiftsmörkret, löven som föll. En lägenhet som drog sig för att bli urstädad, möblerna som inte ville flyttas. En oundviklig höst och en stor sorg.

Jag är glad att jag tog mig igenom det och just nu lever jag mer innerligt och passionerat än någonsin. Med kraft och beslutsamhet.

Jaja.. Höres. :)

Kommentarer

Design by: Designbloggar

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0