Framtidstankar
Dagen gick i den anda jag ville. Jobbintervjun resulterade i tre inbokade pass nästa vecka för introduktion - sweet! Eftersom distanslärare verkar ha den sämsta arbetsmoral som finns så måste jag jobba ihop mina pengar som jag egentligen har rätt till i studiemedlet (hur FAN kan man ta så lite ansvar och inte svara i varken mejl eller telefon?).
Gick till bibblan efter detta, tog mig i kragen. Våndade mig klar med uppgift nr 2. Andas ut. Två uppgifter kvar. Det tar så jävla mycket energi att plugga, jag bara sitter och tänker på annat. På P4, spelningar, marknadsföring, nya produktioner med Anders, nya instrument, inspelningar, fler musikvideos...
Känner mig så himla splittrad. Känns kanon att jag verkligen kommit på vad jag ska plugga och allting, dietist, känns jättebra och ett yrke jag kommer trivas i. Men på samma gång,... så himla fel tid :/. Inte nuuuuuu... Kom igen. Faan!! Vill spela musik, fortsätta det jag påbörjade i våras. Jobba arslet av mig och spela in mer, mina nya grymma låtar. Vill tjäna pengar såpass att jag har råd att köpa ordentlig mat och åka och hälsa på min familj då och då. Men samtidigt har jag fyllt 22. Hur länge håller min hjärna för studier? Fast iofs, det verkar den ju inte ens göra nu heller så. Jag kanske bara fjantar runt med musik och försöker undvika att plugga. Undvika att växa upp och ta ansvar. Eller?
Eller? Eller så är det så att jag verkligen älskar att skriva musik och att sjunga. Och jag drog det till att vara mer än en hobby så nu har jag ställt till det för mig. Nu finns det ingen återvändo.
Jag är ganska rädd för vad andra ska tycka om jag inte skulle börja plugga snart. Undrar vad dom tänker, ska hon aldrig växa upp nån gång. Om jag inte har den där tydliga ambitionen. Jag vill gärna ligga i fas med resten av mina vänner och min familj. Men hur jag än gör så känner jag mig så splittrad. Mamma vet jag älskar mig vad och hur jag än gör men pappas blotta existens ger mig ångest över att ens tänka tanken om att inte påbörja det nu.
Promenad med Alicia på kvällskvisten, köpte ett paket Bregott. Känns inte spec bra för jag vet hur fort jag kommer äta upp det där paketet :( men nu är det köpt och jag får väl ångra mig efteråt då. Det är så ljuvligt gott!! ^^
Kommentarer
Postat av: Översten
Vad andra tycker är (som jag vet att du redan vet) helt oviktigt. Jag får också lite sån prestationsångest ibland "borde jag inte ha kommit 'aåhär och såhär' långt vid det här laget?! "
Säger vem? Min mamma funderar på att börja plugga vid 54 liksom. Endast gymnasial utbildning tidigare. She doesn't give a fuck :D så härligt inspirerande.
På riktigt - lyssna på magen och hjärtat. Gör det du längtar efter som får dig att ta djupa andetag, att känna dig glad , motiverad och inspirerad.
Kram
Postat av: Direktör H
Tack Översten för fina tankar! Känns lite tydligare idag vad jag behöver göra :))
Trackback
